Syftet är att utreda med vilken hastighet och genom vilken dominerande process nedbrytningen av vasaträ sker. Detta är avgörande för hur stödstruktur och åtgärder utformas för ett långsiktigt bevarande av Vasa i den nuvarande museimiljön.

De senaste årens forskning kring Vasas bevarandetillstånd har genererat en stor mängd ny kunskap om vad som händer med vattendränkta arkeologiska trästrukturer när de bärgas. Vasas trä är delvis nedbrutet och dess styrka har försvagats markant jämfört med färskt ekträ. Orsakerna är kopplade till närvaron av järnföreningar och syror i virket men detaljerna är delvis outredda. En förbättrad stöttning planeras för att skeppet i framtiden inte ska deformeras och brott i förlängningen uppstå. Avgörande för detta arbete är fördjupad kunskap om reaktionerna som leder till nedbrytning och påverkan på skrovets hållfasthet i den nuvarande museimiljön.