Med tvärvetenskaplig grund och med 1900-talets bebyggelsemiljöer i fokus är syftet att ta fram en begreppsapparat, utifrån en komparativ studie av cirkulär ekonomi och kulturarvsarbete. Med fallstudiemetodik undersöks hur inte bara materialitet utan också platser och sociala värden bidrar till värdeskapande processer, och hur detta kan artikuleras som cirkularitet, för ökad professionssamverkan.

Cirkulär ekonomi (CE) handlar om förändrade av produktionsmönster där återanvändning behöver öka, och att se resurshållning som cirkulära system. Detta liknar hur policy och praktik inom kulturarvsområdet betonar bruk och återbruk av kulturarv som positivt för samhällsekonomin. När CE möter kulturarvsarbete saknas dock en koppling om hur detta kan omfatta mer än enskilda byggnadsdelar. Det saknas samsyn om hur också platsbundna karaktärsdrag och sociala värden kan utgöra resurser i ekonomiska kretslopp. Genom fallstudier av omvandlingen av två bebyggelsemiljöer (1900-tal) söker detta projekt artikulera vad cirkularitet är - och kan vara - inom kulturarvsarbetet, för ökad professionsamverkan.

Circular economy means understanding resource management as circular systems, and keeping materials in use for as long as possible. This resonates well with Swedish heritage policy and practice, focusing on safeguarding cultural resources and adaptive reuse. However, the circular economy/heritage sector nexus mainly focuses on material heritage. There is no professional consensus on how place characteristics and social values ​​can also constitute resources in economic value chains. Through case studies, focusing on the reuse of 20th century architectural places, this project seeks to articulate what circularity is, and can be, for heritage professionals in the circular economy.